Mobbning |
||
Tillsammans
|
mobbning liten handledning för föräldrar sammanställd av Föräldtaalliansen i Stockholm Stad, FiSS Innehåll: |
Redaktionsruta: I arbetet med att sammanställa denna skrift har vi gjort en internationell överblick. Vi har tittat på hur informationen till föräldrar ser ur i andra länder och hämtat idéer och inspiration från dessa. Mycket av det som publicerats bygger på eller stöder Dan Olweus arbeten kring mobbning. Det är därför naturligt att även denna skrift är inspirerad av Olweus verk. För att texten skall flyta på lite lättare har vi ibland när vi avser barn allmänhet skrivit hon eller henne. Vi skulle lika gärna kunnat välja han och honom. Synpunkter på materialet mottages tacksamt. Skicka e-post till info@fiss.se |
Materialet får användas fritt om källan anges.
|
Vad är mobbning? Det finns många definitioner av mobbning. Så här skriver t.ex. Peter-Paul Heinemann i sin bok "Mobbning - gruppvåld bland barn och ungdom" (1972): "Mobbning är vardagsengelska. Det betyder ungefär "pöbla" eller "bråka i gäng eller grupper" eller ännu neutralare "trängas i mängder". Det finns ingen riktigt bra svensk motsvarighet och "pöbla" täcker inte det som åsyftas. Mobbing har större bredd och täcker in hela skalan från ett mer godartat småretande till en aggressiv massattack" Dan Olweus som forskar kring mobbning har definierat begreppet: "Mobbning är det när en eller flera personer utsätter någon för negativa handlingar upprepade gånger och under viss tid. En negativ handling är det när någon tillfogar en annan person skada eller obehag. Sådana handlingar kan utföras verbalt, vid fysisk kontakt, genom att skada någons personliga egendom eller indirekt genom utfrysning och isolering. Ytterst är det den som utsätts för mobbning som värderar om handlingen är negativ eller inte." En vanlig sammanfattning är: Mobbning är när en person upprepade gånger och under en viss tid, blir utsatt för negativa handlingar eller trakasserier från en eller flera personer. Negativa handlingar eller trakasserier kan vara: Det är inte mobbning när elever retas med varandra på ett vänskapligt plan, eller när två personer med ungefär samma fysiska eller psykiska styrka slåss eller bråkar. Hur vanligt är mobbning? Mobbning finns överallt. Alla blir förr eller senare, som offer, mobbare eller som aktiva alternativt passiva åskådare inblandade i en mobbningssituation. Dagligen är hundratusentals skolelever inblandade i mobbning. Mörkertalet är stort. Det är ett stort steg att ens för sig själv, erkänna att man är mobbare eller mobbningsoffer. Många skolor vill inte medge att det förekommer mobbning på just deras skola. Den stora minskningen av vuxna i skolan under 90-talet kan vara en anledning till att mobbningen inte alltid upptäcks av skolan. Kan alla bli mobbade eller mobbare? Det är naturligt i barns utveckling att testa vilka oskrivna regler som gäller i relation till andra. Hos barn, som får agera utan kontroll av vuxna, kan detta lätt utvecklas till mobbning. Forskning visar att det inte i första hand är yttre förhållanden, fysiska egenskaper, etnisk eller social bakgrund som styr vem som mobbar eller blir mobbad. Snarare är det personliga egenskaper eller reaktionsmönster som har betydelse för utvecklingen av denna typ av problem för det enskilda barnet. Samtidigt visar det sig att skolans beteende, attityder och rutiner spelar en avgörande roll för hur utbredd mobbningen blir på skolan. Särskilt allvarligt är att många, speciellt äldre, elever uppger att de blivit mobbade av vuxna i skolan eller på fritiden. Vem eller vilka utsätts för mobbning? Det finns två grupper av mobboffer, dels passiva och undergivna mobbningsoffer dels provocerande mobbningsoffer. Dessa har olika "egenskaper" och blir därför mobbade av olika anledningar. Den passiva gruppen är den största, den utgör omkring 80 % av fallen. Det är barn som är osäkra, har dåligt självförtroende, är stillsamma och känsliga, har få eller inga vänner alls och ofta har lättare att umgås med vuxna än med jämnåriga. Mobbade pojkar från denna grupp tycker ofta inte om att slåss och är inte sällan fysiskt svagare. Den provocerande gruppen vill gärna ge igen och hämnas på folk som gjort något de inte tycker om. De ses ofta som besvärliga, det vill säga klumpiga, rastlösa och okoncentrerade och vissa är hyperaktiva. Allt detta leder till att de inte blir omtyckta av vuxna eller sina klasskamrater. De provocerande barnen blir därför ofta mobbade av många personer, ibland hela klassen. Det finns tre olika sätt deltaga i mobbning: Vilka mobbar? Mobbningen ser ofta olika ut beroende på var den sker, vem som mobbar, hur gamla barnen är och vilket kön de har. Utfrysning och förtal är vanligt bland flickor medan fysiskt våld eller hot om våld är vanligt bland pojkar. Det är vanligt att grupper ligger bakom mobbningen. Grupper med egna krav som hur man klär sig, vem man skall umgås med, vilken musik som är bra och vilka aktiviteter man skall ägna sig åt. Barnen uppmuntrar varandra att fortsätta. Ofta finns det en ledare som hävdar sig genom att bråka med andra. Många runt ledaren känner sig osäkra och hänger med, mest därför att de är rädda att själva bli utsatta för mobbning. Man vill inte mobba men gör det ändå. Många är mobbare utan att vara medvetna om att han/hon faktiskt är en mobbare. Vad skiljer mobbning från vanligt bråk? Mycket kort kan man beskriva skillnaden som att mobbning är när en kränkande handling sker systematiskt under en period av tid. Ett vanligt bråk är när man är akut arg på någon. Kanske blir det slagsmål eller så det klaras upp genom ett samtal. Därefter blir man sams igen. Vänlig, men rå, kompisjargong eller ett vanligt bråk lämnar sällan några djupare spår hos de inblandade, medan den som utsätts för upprepade kränkningar eller trakasserier under en längre tid får djupa sår som tar tid att läka och alltid lämnar ärr kvar. Det handlar om jämvikt mellan de inblandade Vilka har ansvar för att motverka mobbning? Svaret är enkelt: ALLA har vi en skyldighet att motverka mobbning. Som förälder har vi det yttersta ansvaret för våra barn och deras utveckling. Skolor och förskolor är våra barns arbetsplatser. Dessa har ett särskilt ansvar att motverka mobbning. För skolans del finns några styrdokument som reglerar detta t.ex.: Skollagen 1 kap 2§ tredje stycket "Verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan ska främja aktning för varje människas egenvärde samt respekt för vår gemensamma miljö. Särskilt skall den som verkar inom skolan aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden." Läroplanen LPO -94 "Alla som jobbar inom skolan ska aktivt motverka trakasserier och förtryck av individer och grupper." Barnkonventionen Artikel 19 "1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande,…" Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling (AFS 1993:17) Kränkande särbehandling i arbetslivet: "Arbetsgivaren skall planera och organisera arbetet så att kränkande särbehandling så långt som möjligt förebyggas." "Arbetsgivaren skall klargöra att kränkande särbehandling inte kan accepteras i verksamheten." Skolan är skyldig att ha en strategi mot mobbning. Den bör beskriva hur man förebygger mobbning, hur man skall upptäcka mobbning och hur man agerar när man upptäcker mobbning. Den skall också visa att alla vuxna i skolan har ansvar för att skolans mobbningsstrategi efterlevs. Det är du som har ansvaret för dina barn! Det är viktigt att du som förälder känner till skolans strategi i mobbningsfrågor och hur personal, elever och föräldrar förväntas handla vid mobbningsincidenter. Be därför att få ta del av din skolas mobbningsplan. Läs skolans ordnings/trivsel regler För att erhålla ett gott arbetsklimat i skolan är det viktigt att det finns en gemensam värdegrund som delas av personal, elever och föräldrar. I reglerna får du veta hur skolans elever och vuxna förväntas uppträda mot varandra, hur gott uppförande uppmuntras och hur skolan hanterar värdegrundsfrågor. Har skolans ordnings/trivsel regler utformats tillsammans med elever och föräldraförening? Det är viktigt att främst elever, men också föräldrar är med och sätter ramarna för dessa regler. Om samtliga inblandade är överens blir reglerna en levande handling som fler känner sig manade att följa. Några skolor väljer att låta eleverna skriva på dokumentet, men bara om de tror sig kunna följa reglerna. Föräldrarna får skriva på att de tagit del av reglerna och att de ska tala med sina barn om innehållet. Tala med barnen om mobbning och kränkande behandling Diskutera med ditt barn om vad ni tycker är ett gott uppförande i skolan och samhället i övrigt. Tala om vad som är mobbning. Var överens med henne om att ingen skall behöva utsättas för mobbning eller annan kränkande behandling samt att hon aldrig får medverka till mobbning. Försök vara förberedd Barn som utsätts för mobbning berättar sällan om sin svåra situation. Var uppmärksam på förändringar i ditt barns beteende. Tala med henne om vad hon skall göra om hon själv blir utsatt för mobbning eller ser någon annan utsättas för mobbning. Berätta vem hon kan tala med och hur skolan och andra aktörer skall agera. Om du som förälder får kännedom om att någon mobbas är det din skyldighet att berätta för skolan om det du känner till. Vänta inte på att det skall "gå över av sig själv". Ta reda på vad skolan förväntar sig av dig Hur förväntar sig skolan att du skall uppträda om ditt barn mobbar eller blir utsatt för mobbning. Skolans handlingsplan ser olika ut på våra skolor, men grundinställningen bör vara lika överlag. Föräldrar ska så fort som möjligt få information om vad som inträffat. Hemmet måste ta sin del av ansvaret för att det som pågår omedelbart skall upphöra. Här är samarbetet mellan hemmet och skolan oerhört viktigt. Var vaksam vid förändringar Många förändringar kan verka betydelselösa för en vuxen men upplevas väldigt viktiga och svåra att klara för barnen. Det kan vara att byta grupp, klass eller klassrum. Att elever slutar eller börjar. Att bästa kompisen byter bästis eller försöker ta ens pojk- eller flickvän. Eller att lärare slutar eller ersätts av vikarie. Hur vet jag om mitt barn är utsatt för mobbning? Skolans och föräldrarnas uppfattning måste alltid vara att det alltid är OK att berätta om mobbning. Ändå drar sig många barn för att berätta att de är utsatta för mobbning eller mobbar. De kan tycka att det är "fult att skvallra" och att det "bara kommer att göra saken värre". Barnet kan också vara utsatt för hot eller vara rädd för hur skola och föräldrar skall reagera och agera. Att föra upp sin förnedring till ytan kan också vara en hög tröskel att kliva över. Barnet behöver hjälp att inse att det genom att berätta tar första steget mot en förändring och att detta är ett sätt att visa styrka. Det är viktigt att du som förälder är vaksam på tecken som visar att ditt barn kanske är utsatt för mobbning. Det kan t.ex. vara att hon: Detta är exempel på några sätt som barn kan reagera på. Det är du som känner ditt barn bäst. Du vet när någon allvarlig förändring sker i hennes uppförande. Mobbning eller någon annan kränkande behandling kan vara orsaken och du bör snarast tala med ditt barn. Men använd inte ordet mobbning. Det får barnet att känna skuld och skam. Fråga istället om det finns andra barn som uppför sig dumt eller är elaka. Om barnet medger det kan du fråga om de som är elaka också varit dum mot ditt barn. Om du känner oro men inte direkt kan påvisa mobbning kan det vara bra att föra dagbok. Där kan du, i punktform, anteckna händelser kring ditt barn. Dessa kan sedan visa ett mönster som sammantaget visar att barnet utsatts för mobbning. Anteckningarna kan också vara bra att ta med vid kontakt med skolan. Vad kan jag göra om mitt barn utsätts för mobbning? Överreagera inte När ditt barn berättar om mobbning är det viktigt att du inte överreagerar eller bli arg i dennes närvaro. Detta kan skrämma henne från att fortsätta berätta. Samtidigt måste du visa att du tar situationen på allvar. Barnet måste känna att det har gjort rätt i att berätta. Ta inte direkt kontakt med mobbarnas föräldrar - det kommer bara att försvåra det fortsatta arbetet. Gör klart att läget kan förändras Tala om vad ni kan göra för att förändra situationen. Det är viktigt att barnet känner att situationen kan förändras och att hon inte bär ansvaret för det inträffade. Barnet måste veta att hon inte kommer att vara ensamt om att lösa problemet utan att andra kommer att hjälpa till. Tydliggör för barnet att hon genom att berätta för dig och för andra har tagit tillbaka en del av kontrollen över sin situation. Gör också klart att hon nu visar styrka där hon tidigare varit för kraftlöst eller rädd för att själv agera. Hjälp barnet lära sig att säga ifrån. Tala om för ditt barn att det är de som uppträder dumt och som mobbar som gör fel. Vem som helst kan bli utsatt för mobbning. Försök få barnet att inte gå undan och visa rädsla. Hjälp henne att inse att det finns olika sätt att uppträda på. Träna olika situationer och låt barnet öva på olika sätt att säga ifrån. Ta barnets känslor på allvar Ta reda på hur barnet mår och hur det bäst kan känna sig skyddat och säkert. Barn kan bli mycket deprimerande och desperata efter en lång tids utsatthet för mobbning. Om du behöver hjälp kan du kontakta skolans kurator, skolsköterskan, skolpsykologen, eller organisationer utanför skolan t.ex. Föräldraföreningen mot mobbning, BRIS, Friends, Rädda Barnen eller Hem och Skola. Var överens När du talar med ditt barn om mobbningen bör ni komma överens om hur ni skall gå vidare. Vem ni skall tala med på skolan och om ni skall företa andra åtgärder. Men ge inte löften som du inte kan hålla. Lova t.ex. inte "tystnadsplikt" för att göra det lättare att berätta. Upptäcker du att barnet är i allvarlig fara, måste du agera även om hon ber dig att inget göra. Bestäm möte med skolan Ta kontakt med skolan och boka ett möte. Det kan vara med klassläraren/mentorn, kurator eller skolsyster. Tala om att ärendet är viktigt och brådskande. Var beredd på att det kan finnas olika versioner av samma händelse och att skolan måste vara klar över alla fakta innan den kan agera. Detta möte är tänkt till dig som förälder. Låt aldrig ditt barn gå ensam till ett möte med skolans vuxna. Oavsett löften om att hon kan klara det. Oddsen måste vara lika. Försök att belysa frågan allsidigt och ge dig tid att fråga och fundera. För egna anteckningar om vad som sagts och vad som blivit bestämt. Bestäm vem som gör vad Bestäm tillsammans med skolan vem som gör vad och när. Kom överens om ett nytt möte för att diskutera hur situationen utvecklas och vilka övriga åtgärder som kan behöva företas. Om du är orolig för ditt barns säkerhet - fråga hur skolan kommer att lösa problemet. Gör gärna en skriftlig överenskommelse. Prata med barnet om vad som är bestämt Om barnet inte var med på mötet bör du tala om vad som blivit beslutat. Ge henne tid att tala om situationen och hur de mår. Kom överens med barnet om när och hur ni regelbundet skall prata om utvecklingen. Ge tid till förändring Ge situationen tid att förändras. Skolans personal behöver tid att tala med andra inblandade och för att utreda vad som måste göras. Detta kan kännas svårt beroende på hur allvarlig mobbningen varit. Tveka dock inte att pressa på om du känner att "ingenting händer" eller du tycker att det går för långsamt. Ge inte upp Mobbning kan aldrig accepteras. Ditt barn skall inte behöva utsättas för mobbning. Hjälper inte dina första åtgärder - gå vidare till skolchefen, kommunen eller skolverket. Vad kan jag göra om mitt barn mobbar? Ge inte igen med samma mynt Det finns ingen anledning att ge igen med samma mynt. Allt du åstadkommer är att du signalerar att det är rätt att åstadkomma andra skada. Överreagera inte Du kanske känner att du skulle vilja skälla ut barnet. Det är mycket bättre att sitta ner i lugn och ro och allvarsamt förklara att det är fel att skada någon, oavsett om det är fysiskt eller psykiskt. Försök få henne att föreställa sig hur det är att vara den drabbade. Gör klart att du inte tänker acceptera mer mobbning. Acceptera inte att "det är en tonårsgrej som alla går igenom" eller "det var bara på skoj". Var överens Diskutera med barnet fram en gemensam strategi för att åstadkomma en förändring. Kom överens om när och hur ni regelbundet skall prata om utvecklingen. Be barnet att fundera på olika sätt att gottgöra den drabbade, kanske genom att börja med att be om ursäkt, därefter fortsättningsvis möta vederbörande med respekt. Håll kontakt med skolan Kom överens med skolan hur ni skall hålla kontakt och hur fortsatt information från skolan skall skötas. När barnet upphör att mobba skall du tala om att du uppskattar det. Varför mobbar barnet Fråga dig själv varför ditt barn mobbar andra barn. Hon kanske själv har blivit mobbat. En mobbare känner att de, på grund av dåligt självförtroende, behöver stå i centrum för andras uppmärksamhet. Tänk efter vad du som förälder kan göra för att försöka stärka ditt barns självkänsla, inlevelse i andra människors tankar, känslor och problem och respekt för andra människor. Styr utvecklingen Försök att fundera över inslag i barnets miljö som du kan ändra på eller styra bort barnet ifrån. Det kan vara t.ex. att välja mindre våldsamma TV-program eller dataspel. Eller att finna en fritidssysselsättning, t.ex. en idrott, där barnet kan umgås med andra barn och vuxna. Tillbringa mycket tid med barnet och visa att du bryr dig och inte att förglömma: Sätt gränser! Några tips från Norske BO © Föräldraalliansen i Stockholm Stad, www.fiss.se
|