| I mer än två sekel har staten diskvalificerat föräldrarna som ansvariga för barnens fostran, utbildning och utveckling. Genom bland annat skollagstiftning har samhället övertagit en stor del av ansvaret. Via folkskola och enhetsskola har vi idag en nioårig obligatorisk grundskola. I praktiken är dock idag nästan alla barn mellan två och arton års ålder inskrivna i någon form av skolverksamhet, från förskola till gymnasiet. Nästan lika länge som staten har styrt våra barns utbildning har det höjts röster för att skolan och föräldrarna skall samarbeta kring barnens utbildning och fostran. Redan 1810 utgav Broocman, i anslutning till ett tal om barnuppfostran, en tidskrift för föräldrar och lärare där han i ett kapitel beskrev "Huru kunna och böra föräldrar lätta skollärares arbete vid deras barns undervisning" Kapitlet avslutas med nedanstående citat: "Så, vill jag hoppas, synes klart, att mensklighetens förädling ej ensamt beror på skolorna och att föräldrar oändligen mycket kunna bidraga till försvårande eller lättning af lärares arbete. Må de då aldrig fiendtlig motverka hvarannan, utan i förtroende och vänskap förena sina bemödanden och söka förljufva hvarandras dagar och dervid alltid i hågkomma, att utan ett sådant förbund de förgäfves hoppas att en dag ett bättre och lyckligare släkte skall vandra öfver deras grafvar och välsigna deras stoft." Föräldrarörelsen I lite drygt hundra år har vi haft föräldraföreningar vid landets skolor. Gemensamt för alla dessa har varit syftet att verka för ett samarbete mellan skolan och föräldrarna. Den sjätte augusti 1892 bildades Sveriges första föräldraförening i Gustafsberg på Alnön utanför Sundsvall. Den skulle bl.a. verka "för samverkan mellan skola och hemmet". 1896 utgavs en liten skrift "Hemmet och Skolan" av komministern Ivar Hultin i Älvkarleby. Denna skrift pläderade ivrigt för ökat föräldraintresse för barnens skolgång. 1908 bildades Föräldraföreningen Samskolan i Göteborg. Skolans program uttryckte bl a "Kontakten mellan hem och skola skall stärkas genom ofta förekommande möten mellan föräldrar och lärare." Den 30 maj 1933 uppvaktades Ecklesiastikdepartementet av en delegation ledd av professor E. Hubendick, aktiv skolman i en föräldraorganisation "Skola och Hem". Man krävde bl.a. "att föräldrarepresentant insättes i Skolöverstyrelsen och att föräldraråd inrättas på varje skola." Den 26 mars 1941 bildades Målsmännens Förening i Stockholm. Med anledning av detta skrev fru Greta Bohlin, sign. Caorinna i SvD: "Samarbetet mellan skola och hem är ännu så länge blott en önskedröm." Den 16 juni 1945 bildades Målsmännens Riksförbund. Vid det konstituerande sammanträdet höjdes också röster för att den nya organisationen borde heta "Hem och Skola, föräldrar och lärare" efter den amerikanska modellen "Parents and Teachers" 1946 beslöt Målsmännens Riksförbund att ge ut en tidskrift "BARN i Hem, skola och samhälle" Andra november 1951 öppnades utställningen "Mamma, pappa, plugget och jag - vård och fostran i hem och skola", varvid docent Edgar Mannheimer höll föredraget "Hem och skola i samarbete". 1953 startades en serie årliga konferenser i Sigtuna omkring temat "Hem och Skola". Första januari 1969 ändrades förbundets namn till "Riksförbundet Hem och Skola" Allt fler föräldraföreningar i landet fick efterhand namnet "Hem och Skolaförening" Trots att Riksförbundet Hem och Skola, fd. Målmännens Riksförbund, funnits i snart 60 år har de inte lyckats åstadkomma någon reell förändring. Föräldrarna samarbetar med skolan på skolans villkor. Under 90-talet förlorade Riksförbundet Hem och Skola, efter ett antal omorganisationsförsök, successivt föräldraföreningarnas förtroende. Fler och fler föräldraföreningar lämnade rörelsen och kallade sig fristående föräldraföreningar. 2003 beslöt RHS att inte längre organisera föreningar utan bara ansluta individuella medlemmar. |
||||